Sveriges Blåbandsungdom (förkortat SBU) är ungdomsorganisation och en del av den nyktra Blåbandsrörelsen som kom till Sverige redan i slutet på 1800-talet. Här har ungdomar fått mötas i generationer för att umgås, stötta varandra, hitta gemenskap, utbyta idéer och växa till självständiga och kloka individer.
Annika R Bergman har varit en del av SBU sedan hon var 15 år gammal. Idag är hon en kvinna i sina bästa år som står stadigt med båda fötterna på jorden. Västra Götalands organisatör och på senare år även kreatör, enligt egen utsago.
– Från början kom jag med i Almunges SBU, som ligger strax utanför Uppsala, redan som 15 åring. De hade lite barn- och ungdomsverksamhet där och då anordnades det en del riksmästerskap i olika idrotter. Det var pingis och volleyboll, skidåkning, terränglöpning och orientering bland annat. Jag tyckte att det var ett roligt och bra sätt att få vara med och idrotta på. Det var en lagom nivå, helt enkelt.
Och på den vägen är det. Annika gick från att vara med på lite aktiviteter, till att bli ungdomsledare och så småningom med i SBUs barn- och ungdomsråd. Detta gjorde hon sedan tills hon var 30 år gammal, därefter blev det flytt till Västra Götaland i samband med att Annika träffade sin man.
– Då var jag lite trött på att ha verksamhet varje vecka, att varje vecka vara den som ställer upp. Nu orkar jag inte mer, tänkte jag. Så då blev det en liten paus på något år för mig.
Men efter den lilla pausen kände Annika att det nog hade blivit lite tomt ändå. Hon saknade det ideella livet.
– Jag kände lite så att vad ska jag göra med mitt liv? Jag saknade det här att man ändå är behövd och har en funktion. Och så fick vi vårt tredje barn och jag var föräldraledig, då tänkte jag att kanske finns det någonting jag kan göra för SBU här nere?
På den vägen kom hon snabbt tillbaka till SBU och Blåbandsrörelsen. Men denna gång fick hon kliva upp och bli en del av vuxenverksamheten – Blåbandsdistriktet – i Västra Götaland.
– Jag kan vara lite organisatör, sa jag. Jag kan ta hand om lite medlemsvård, utskick och förbereda årsmöten och sådär.
Vips så blev hon anställd igen, på 20 procent till att börja med men det ökades snabbt på. Idag har hon jobbat i Blåbandsdistriktet i 20 år.
En vanlig dag för Annika är en färgsprakande mosaik av aktiviteter, från att jonglera mejl och telefonsamtal till att jonglera nycklar till föreningslokaler som Blå Huset i Sollebrunn. Men Annika är inte bara en organisatör; hon är snarare en kreativ kraft, som engagerar sig i allt från att söka bidrag till att konstnärligt lägga mosaik i föreningslokaler.
– Det är många bitar. Ibland känner jag att jag nog inte är den där organisatören, jag är nog mer en kreatör tror jag. Jag har många tankar och idéer, många saker som jag vill göra.
Det är personliga egenskaper som har burit Annika genom fyra decennier av engagemang: en naturlig inspiratör och energikälla, som dras till att starta och driva projekt. Men framgång handlar inte bara om att själv skapa, utan också om att förankra sig i rörelsens historia och värderingar. För Annika är det inte bara en fråga om att föryngra de engagerade och medlemmarna i SBU, utan också om att vårda och ge plats åt dem som ännu inte har upptäckt sin egen potential inom organisationen.
– Ibland kan vi känna så att nej, vi behöver föryngra bland våra engagerade, och det håller jag ju med om också. Det är jätteviktigt, men om det inte finns yngre förmågor som vill ta över, vad gör vi då? Ska vi lägga ned då? Det vill man ju inte.
Istället tror Annika att det kan finnas ett visst värde i att utöva konstgjord andning, ett tag i alla fall, på de platser i landet där det behövs.
– Helt plötsligt kan det dyka upp någon som känner att det här var något för dem. Som det här huset i Sollebrunn, där har vi kanske inte så mycket medlemmar just nu men vi har en lokal och det kan finnas ett stort värde i att behålla och underhålla den. Så att man har någonstans att vara när det väl ska arrangeras något.
För så är det enligt Annika, att när man väl gör nedslag och aktiviteter kan man ha turen att få komma i kontakt med ungdomar eller unga vuxna som känner sig manade att skapa verksamhet. Och om lokalen då redan finns på plats – ännu bättre!
– En plats där något kan få växa och gro, om det bara får de rätta förutsättningarna.
Utmaningarna är många, från att navigera i en föränderlig värld där kontinuitet är en bristvara till att möta de nya krav som stadgar och medlemsantal ställer. Samhället har förändrats och förutsättningarna är inte längre desamma.
– När jag växte upp var det en mer regelbunden verksamhet, man träffades varje vecka i föreningslokalen och det fanns mer av en kontinuitet, att man var delaktig i något. Nu är det mer punktinsatser och det är svårt att få till den här kontinuiteten.
Det innebär att de rutiner och traditioner som en gång höll organisationen samman nu måste anpassas till en ny verklighet. Den sociala dynamiken har skiftat, och medlemmarnas engagemang har blivit mer flyktigt och tidsbegränsat. Detta kräver nytänkande och flexibilitet för att kunna skapa varaktiga band och hållbara strukturer inom föreningslivet, enligt Annika.
– Den största utmaningen som vi har nu är att från och med nästa år har SBU nya stadgar som säger att man inte får sitta med styrelsen efter det att man har fyllt 35 år, detta kommer att påverka oss en del.
Annika berättar att i Västra Götaland är inte antalet medlemmar problemet, problemet är att få dem att stanna kvar och gå med i styrelserna långsiktigt.
– Att vara dels ung, dels förhållandevis ny inom organisationen och att uppe på det också axla ett förtroendeuppdrag, det blir ett ganska stort kliv. Vi får försöka kämpa på och få fler ungdomar att gå med i styrelsen helt enkelt, men det blir nog med hjälp av att jag gör mycket administration tror jag. Oavsett så kommer vi att lösa det, det finns inget alternativ. Alternativet är att vi lägger ned och det ligger inte för oss.
Men trots utmaningar och motgångar är det gemensamma målet alltid närvarande: att erbjuda gemenskap och möjligheter till alla, oavsett bakgrund eller ekonomiska resurser. För Annika är föreningslivet inte bara en hobby, det är en plattform för att skapa möjligheter och lyfta upp de som behöver det mest.
– Min drivkraft är att vi ska finnas till för alla. Att vi erbjuder en verksamhet där någon som kanske inte har så jättemycket pengar ändå ska få kunna åka med till exempelvis Skara Sommarland eller göra något skoj på sommarlovet. Att det inte kostar massor av pengar, så att alla har samma möjlighet att delta.
Visionen för framtiden är tydlig: att återigen se starka lokalföreningar blomstra, med gemenskap och initiativ som driver dem framåt. Annika tror att gemenskap är avgörande och att man behöver hitta lokala aktiviteter som engagerar. Men att genomföra dessa idéer är svårt, då många engagerade saknar erfarenhet och kunskap om hur man tar initiativ och vad som behöver ordnas inför ett arrangemang. För att detta ska bli möjligt behöver det finnas mer självgående och drivande styrelser som kan ta initiativ, så att inte en behöver göra allt.
– Det krävs ihärdighet och regelbundenhet, resurser och engagerade människor som är villiga att ställa upp och bidra. Det är också viktigt att hitta människor som brinner för verksamheten, vilket är en svår men nödvändig utmaning.
För att förverkliga denna vision behövs personer som kan göra punktinsatser, som är flexibla och har tid – perfekt för unga vuxna som söker extrajobb vid sidan av studier, exempelvis. Det ideella arbetet behöver också kompenseras för att locka människor idag; man bör ge något tillbaka för insatserna, tror Annika.
Att skapa en hållbar och attraktiv ungdomsverksamhet är också en del av denna vision, och det handlar om att haka på trender och erbjuda något som väcker nyfikenhet och entusiasm.
– Det gäller att hitta någonting som unga är nyfikna på. Saker och ting som lockar och tilltalar ungdomar idag, sådant som är spännande för ungdomar.
SBU:s styrka ligger i dess värdegrund, som betonar alla människors lika värde och strävan efter en trygg uppväxt för barn och unga utan droger. Det är dessa värderingar som håller eldsjälar som Annika kvar inom organisationen. Det är det som ger hopp om en blomstrande framtid.
– Det är därför jag är kvar inom organisationen. Vi har en ideologi som är stark och hållbar.
Så i en värld där kontinuitet och engagemang är bristvara, står Annika som en påminnelse om kraften i gemenskap och det oslagbara värdet av att göra något för andra. Och här ska hon stå kvar, i många år till. ♦
FAKTA
Namn: Annika R Bergman
Ålder: snart 56 år
Bor: På gården Humlebäck mittemellan
Grästorp och Lidköping i Västergötland, men har
fortfarande hjärtat kvar i Uppland där jag är uppvuxen.
Intressen: Stickar nästan alltid, odlar grönsaker och
plockar bär för att göra sylt och saft, gillar att återbruka
så jag sparar allt för mycket som kan vara bra att ha.
Gillar katter också!
Familj: Man och tre vuxna barn, två barnbarn
Ideellt engagerad: inom SBU och Blåbandsrörelsen
sedan år 1983 då det var 100 års jubileum i Uppsala.
